'

Ligger i min säng, som jag för en liten stund sedan delade med den jag tycker allra mest om.
I hans armar låg jag. Tätt mot hans varma kropp. Vi pratade om framtiden, om oss. Längtan.
Jag kan ligga i timmar, bredvid han. Inte någon annanstans känner jag mig så trygg, säker
och omtyckt som i hans armar. Han är det finaste jag vet. Den jag tänker först på när jag vaknar
och när jag sluter mina bruna ögon om kvällarna. Han är den jag alltid vill vara med.
Spendera tid med. Även om vi inte alltid gör något speciellt, bara promenerar hand i hand,
så är jag lycklig. Han gör mig hel. Det fattas inte något när jag är med han. Men just nu i detta
ögonblick känner jag mig halv. Han är inte bredvid min sida. Jag har vant mig vid att nästan
varje kväll få somna med min fina och en kväll som just denna, känns bara tom.
Jag vill somna med han varje kväll, men ikväll och resten av helgen får jag nöja mig med mitt
egna sällskap när det gäller läggdags.

Men det är bra att sakna, det försöker jag att intala mig själv.



Tidigt imorgon åker jag till Stockholm. Vi ses på söndag, min fina C. Min älskling.