'

When my patience's wearing thin. When I'm ready to give in. Will you pick me up again?
Then I guess you can hang with me. Skitbra låt från Robyn!


Har packat klart allt nu. Så nu ligger de viktigaste materiella sakerna i mitt liv nerpackade.
Imorgon flyttar jag hemifrån. Förra veckan var sista veckan hemma hos min pappa - idag är det sista dagen
hos min mamma. Det låter som om jag ska flytta en bra bit bort - tvärtom. Jag ska bara en liten liten bit bort.
Men det blir ju ändå inte samma sak. Jag har ju alltid haft mina föräldrar nära mig. Både känslomässigt/allmänt. 
Att kunna gå ut till vardagsrummet och sitta ner och prata om ett bra program jag precis sett,
eller bara berätta om dagen när jag känt för det, har varit något jag tagit för givet. Det går inte att göra så nu.

Folk säger att "det är ju inte långt bort, bara dra hem till dom". Ja det kan jag ju göra men det är ju fortfarande inte
samma sak som om jag hade bott där, eller hur? Det går inte riktigt att förklara, men de som har flyttat hemifrån eller
ska göra det, kanske förstår hur jag känner det. Missförstå mig inte - jag har längtat enormt mycket efter morgondagen
och gör det fortfarande. Det ska bli så skönt att få ett eget ställe, mer privatliv, laga min egna mat, handla t.om städa.
Så för att slå ihop mina känslor och tankar -

 Det ska bli skitkul och spännande, samtidigt som det är läskigt, sorgligt och innebär ett stort ansvar
som jag aldrig haft förr. Inget blir sig likt efter detta.